July 2014

Ängelholm Outdoor med Melvins Pågar 2014-07-30

Nytt fotoalbum med bilder från Ängelholm Outdoor onsdagen 30 juli. Melvins Pågar deltar i både P15- och P14-klasserna och idag var det dags för slutspelet i P14-klassen. P g a regn under förmiddagen flyttades matcherna inomhus till Rönnehallen och Kungsgårdshallen, vilket var en liten besvikelse då jag inte fick tillfälle att fota någon match med Häljarps SK’s F11-tjejer.

 

Melvins Pågar består av spelare från FC Helsingborg, Lugi IBK och SST NET Falcons.

 

Tyvärr var inte organisationen för inomhusspelet helt vältrimmad. Jag saknade kiosk/dricka vid Rönnehallen. Glädjande nog så fanns kiosk och grillade hamburgare i Kungsgårdshallen. Men toalettpappret tog slut under eftermiddagen, vilket orsakade lätt panik hos många besökare.

Men överlag var det väldigt roligt att fota innebandy igen och då det är små planer så behövde jag inte släpa på det stora objektivet. Väldigt roligt med så många ungar som bara älskar att spela innebandy. Spelarna i Melvins Pågar visade upp ett fint lagsspel och individuellt fina prestationer med ypperlig teknik. Suveränt bra uppträdande på planen och inget gnäll på domslut. MP tog sig ända till semifinal där man mötte Real 08 Stockholm, som drog det längsta strået. MP var inte ett sämre lag, men bollen ville inte studsa lagets väg under den här matchen, tyvärr.

 

Tyvärr fick en av slutspelsmatchernas avbrytas efter dåligt uppträdande av spelare och ledare i ett av lagen. Väldigt trist att sådant skall behöva hända.

 

Det är lite synd att inte SST NET Falcons deltar med några lag förutom några spelare i Melvins Pågar och Annoying Oranges (F18-klassen). Det är ju ett utmärkt tillfälle för teknikträning då man spelar med 1 målis och endast tre utespelare. Ett lag som vinner bollen måste komma till ett avslut inom 20 sek.

 

Som sagt så fick jag inte tillfälle att fota någon match med HSK’s F11-tjejer. De spelade i Kungsgårdshallen samtidigt som Melvins Pågar spelade i Rönnehallen. Då jag kom till Kungsgårdshallen hade tjejerna spelat sin sista match, men vi fick till några lagfoton i alla fall. Härligt lag med skojfriska spelare och tränare.

 

Häljarps SK’s F11-lag under Ängelholm Outdoor 2014.

 

I nästa vecka är det dags för tre lag från Häljarps SK att äntra planerna i F13- och F16-klasserna. Hoppas att vädergudarna står oss bi och att det blir spel i marinan.

Medkänsla startar här… Både för Palestinier och Israeler…

Den där riktigt starka medkänslan, empatin, har hos oss flesta sin startpunkt i våra liv när vi får ansvar för att beskydda och ta hand om en liten oskyddad varelse som vi bara älskar så innerligt. Det händer oss i olika åldrar och de vi beskyddar kan vara en kanin, katt, hund eller häst. Men vår empatiska förmåga växer som starkast när det är ett litet, litet värnlöst barn.

 


Jag känner mig ganska övertygad om att de flesta av de, som styr och ställer i vår värld, aldrig har haft sitt eget lilla barn liggande i sin famn och njutit av känslan då barnet somnar in tryggt och lugnt. Och det gäller nog också de där krigsherrarna, Benjamin Netanyahu (Israel) och Mahmoud al-Zahar (Hamas).

Läs gärna mer om Sionismen i Israel och om Hamas på Wiki. Lärorikt och väldigt upplysande…

Israel är en konstgjord stat, skapad av Storbritannien och FN 1948. Allt i skuggan av nazisternas ohyggliga förintelse av judar. En religion och dess efterföljare fick sitt eget land, vilket självklart fick politiska konsekvenser. Israel har i dagsläget upprätthållit ett ständigt pågående krig mot sina “fiender”, palestinierna och grannstater, under många, många år. Och vi vet alla att det är lätt att uppnå en maktposition om man kan skapa en fiende och en kamp som alla kan enas runt. En religiös övertygelse baserad på Sionismen har varit styrande och medfört en gradvis ockupation av palestinska områden. Mark som tas i beslag av israeliska bosättare. Många, många års förtryck av palestinier.

Hamas har kritiserats hårt av Human Rights Watch och betraktar exempelvis homosexuella och lesbianer som perversa och moraliskt sjuka. Hamas andlige ledare Yunis Al Astal anklagas för att förneka förintelsen och ska ha motarbetat UNRWAs försök att inkludera undervisning om utrotningen av judarna i den undervisning som FN bedriver i Palestina. Hamas talesman Sami Abu Zuhri reste också invändningar mot vad han kallade “den så kallade Förintelsen“. Hamas långsiktiga mål är att återföra den Israeliska statens territorium som ett muslimskt område. Hamas är en rörelse med rötter i de palestinska flyktinglägren. Läger där desperationen föder självmordsbombare och terrorism.

Jag har ohyggligt svårt för att förstå varför någon reservationslöst kan stödja den ena eller andra parten i den här konflikten. Hur är man funtad när man lyckas göra en så svår situation till något som är antingen svart eller vitt, antingen rätt eller fel? Fröet till konflikten är ju självklart daterat till 1948 då dåvarande Palestina delades och staten Israel skapades av Storbritannien och FN. Men det är ju 66 år sedan och nog borde israeliska och palestinska krigsherrar kunna ha grävt ner stridsyxan för länge sedan? Men trots allt, så var det Storbritannien och FN som utlöste konflikten genom att påbörja en konstgjord statsbildning till ett religiöst samfund. Kanske dags för FN att backa och säga “Det var fel. Sorry! Kan ni inte sluta skjuta och istället bygga ett land tillsammans?”. “Tänk på barnen och framtiden.”

Förmodligen är det krigsherrarna som kommer att fortsätta att styra och ställa. De som aldrig har haft sitt lilla barn i sin famn och upplevt när det tryggt faller till sömns.

Gertie’s rabatt gör skillnad

I grannhuset här i Sandvången bor en kvinna, Gertie, som vårdar rabatten utanför porten. Landskronahems ursprungliga rabatt är borta sedan länge och saknas av ingen.

 

Måndagens regn var uppskattat

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Gertie gör skillnad för oss som bor här och det är med glädje som jag dagligen passerar rabatten och kan njuta av vackra blommor. Men hon är inte ung längre och det är med stor möda som hon rensar ogräs och ser till att blomstren trivs. Vi tyckte bägge två att det var skönt med regn häromdagen, då ingen av oss är särskilt förtjusta i värmen.

 

Lavendeln till höger i bilden växer så det knakar


Jag plockar några Lavendelblad och pressar mellan tummen och pekfingret och njuter av den underbara doften, alltmedan jag lyssnar på Gertie som har många och bestämda åsikter. Jag hoppas verkligen att hon får behålla hälsan länge till. Det är gott med människor som gör skillnad.

Jag frågade Gertie för några år sedan om hon fick någon hyresrabatt för att hon gör ett så fint jobb med rabatterna utanför huset. – “Näe, du. Någon annan rabatt än den här har jag inte”, sa hon och pekade på sin rabatt. Jag hoppas att Landskronahem börjar uppmärksamma Gertie och andra hyresgäster som förbättrar närmiljön. Det är de sannerligen värda.

Härligt bröllopsfotande i Häljarp

Laamanens, från vänster till höger: Janne, Jack och Gunny.

Gunny Nilsson, numera Laamanen, ingick äktenskap med Janne Laamanen. Jag är jätteglad över att få ha fått fota deras bröllop. Massor av bilder finns på plats här på Foto261.se och jag hoppas att du också gillar bilderna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anki Nilsson

 

Stämningsfull och underbar sång av Anki Nilsson. Och nog tusan såg vi Gunny fälla några tårar. Att jag bölade är rent förtal!

 

 

 

 

Johanna Laamanen gör come back på innebandyplanen.

 

 

 

 

Johanna Laamanen känner sig stark och kommer att spela innebandy med Häljarps SK nästa säsong. Hon väntar bara på att transfern skall bekräftas av SST NET Falcons. Och sedan får vi hålla tummarna för att den politiska ledningen i Landskrona Kommun förstår att det behövs en ny idrottshall i Häljarp, där ungdomsidrotten bara blir större och större.

Säga vad man vill, men Laamanens har definitivt satt avtryck i innebandyn i Landskrona och fortsätter oförtrutet på den inslagna banan!

Ännu en text om invandring och Sverige. Om behovet av medborgarpatriotism.

Måns Back Nilsson. Socialdemokratisk fritidspolitiker i Landskrona. Sitter i fullmäktige.


Jag är en anhängare av invandringen till Sverige.
Jag tycker den är bra, tror den gagnar vår ekonomi, stärker vår utveckling, skapar likes inför framtiden.
Men det får man väl inte säga i det här jävla landet!

Jag är så oerhört trött på offermentaliteten hos Sverigedemokraternas anhängare.
Om och om och om får vi höra att de inte får säga det de säger och de säger det mest hela tiden och sen säger de att de inte får säga det och sen säger de det en gång till.
Fastän att de inte får säga det.

Det går inte ihop.


Sverige är ett märkligt land på många sätt och vis.
En märkvärdig sak med Sverige är vår yttrandefrihet.
I Sverige får man tycka, tänka och säga precis vad man vill.

De finns några få tabun, men de är mänskliga tabun som finns över hela planeten.
Man får inte propagera för pedofili, kannibalism, incest och massmord.

Men det går fint att bränna flaggan och kalla kungen för horkarl.
Det går fint att håna kyrkan, Gud och alla andra religioner och åsikter som kan tänkas finnas.
Man får lov att vara anarkist, man får lov att förakta demokrati.
Man får lov att bo i ett hus i skogen och skita i allt.
Man får lov att vara nazist och hålla tal i Almedalen.

Jag tror inte att problemet ligger i att det skulle finnas saker som man inte får säga, inte får diskutera i Sverige. Jag tror att problemet när det kommer till invandringen och motståndet mot denna ligger i att det finns en så stark röst emot detta motstånd.

Det är som att Sverigedemokrater och andra bruna partier förväntar sig att de ska få säga vad som helst utan att få mothugg. Som att de helt enkelt blir gnälliga när alla inte håller med om deras åsikter.


När jag var ung var jag under en kort tid med i en revolutionär vänstersekt. Jag känner igen det där tänket. Den där känslan i att vara ett sammansvetsat gäng på tio personer som har sett sanningen, tio personer som förgäves försöker förklara för etthundratusen människor att de har helt fel.

En del riktigt perversa politiska tankar kan födas i sådana grupper. Idéer om behovet av terror för att klargöra verkligheten är bara ett exempel.

Men det måste ju också finnas någon slags problem i Sverige, något som oroar människor på djupet. Något som får människor att tycka det är rimligt och rätt att protestera mot invandringen genom att lägga sin värdefulla demokratiska röst på ett nyfacistiskt parti som Sverigedemokraterna.

Kanske är det så enkelt som att människor har slutat att acceptera att saker tar tid.
Allt ska kunna lösas med en kurs eller med en coach, arbetslöshet, olycklighet eller depression, det kan kvitta lika.
Tänk så här istället, gå den här kursen, använd den här metoden, fas3.

Ett rimligt antagande är att integration tar ungefär tre generationer (det är så lång tid det tar för språket att bli utan inflytande från ursprungsspråket) och att assimilering tar några generationer till, om det nu ens är önskvärt.


Jordklotet har förändrats sedan cykeln uppfanns, cykeln tog dig till grannbyn, bussen och tåget till storstan, flyget till Mallorca och internet gjorde oss globala utan att vi behöver slösa en enda kalori.

Världen vi lever i idag är något helt annat än den nationalstat som uppfanns någon gång när vi skaffade cyklar och blev industrialiserade. Världen vi lever i idag är en planet.
En planet, ett folk, ett digitalt språk.


Jag tycker det är bra att vi har en stor invandring till Sverige. Jag ser det som att vi har accepterat sakernas tillstånd långt före de flesta länder. Jag skiter i vad danskar, finnar och norrmän tycker. Jag tror på den svenska modellen. Jag är stolt över den svenska modellen. Flaggviftande är för rojalister och barnungar.

Jag tror inte på integrationskurser, på att saker går att fixa på nolltid, på att det inte skulle behöva vara problematiskt. De stora invandringsnationerna har alla präglats av problem och motsättningar, men också av oerhörd framåtanda och förmåga till framsteg och lösningar.
Jag ser gärna att Sverige blir ett sådant land.

Om det hade varit jag som flyttade till Sverige så hade jag önskat mig betydligt handfastare råd, som tex hur gör ni med källsortering, är det okej att spotta snus på gatan, hur högt pratar ni och hur nära står ni gentemot varandra när ni samtalar?

Vi svenskar tex är det folk i världen som står längst ifrån varandra när vi samtalar, vi talar också förhållandevis tyst och utmärker oss inte med yvigt kroppsspråk.
Vi är också väldigt noga med skräp och tycker att det är snudd på efterblivet att kasta skräp rakt på marken. För oss svenskar så är tanken på jämlikhet mellan könen viktig och definitivt en del av vår kultur. Likaså är allemansrätten och allas rätt att göra sin röst hörd självklarheter. Vi må ha ännu en bit att gå mot jämställdhet men kulturinslag som förespråkar mannens makt och rätt över kvinnan finner vi osunda och icke önskvärda

Dessa ideal är för mig det jag menar med medborgarpatriotism, flaggan, tron, nationen, det är alla fina saker men det är helt okej för mig att inte bry sig så värst, att skoja om det att ironisera. Men fan ta den som skojar med allemansrätten, som slänger matsopor i facket för plast, som öppnar ett paket cigg och kastar cellofanet på marken.


Som sagt jag är för invandringen till Sverige.
Jag upplever inte alls att det på något sätt är ett problem för folk att hävda motsatsen.

Däremot tycker jag att det har blivit allt svårare att säga det jag säger i denna text, allt tystare ifrån folk som håller med om det jag skriver i denna text.
Det var därför jag skrev den.

 

/Måns Back Nilsson